Sissi Skapar

när jag blir stor ska jag
bo på en av Stockholms bakgator
en med kullerstenar
och ha en egen liten trädgård
med altan och berså
och där ska vi sitta på min hemmasnickrade träbänk
och sörpla kaffe
och spreta med lillfingrarna
lukta på dom doftande syrenerna
smacka lite och säga Ja, det här livet
och när det mörknar tar vi på oss filtar
huttrar lite för mysighetens skull
röker vaniljcigariller
och byter ut det kalla kaffet mot billighetschardonnay
och vi pratar om mormors virkade spetsdukar
och dom där gotländska pojkarna vi drömde om en gång
och framåt tolvsnåret när lådvinet tagit slut
ska vi snubbla hem till dig, arm i arm
och låtsas att vi har all tid i världen
smutta konjak ur ärvda finglas
fastän vi aldrig gillat konjak
och fingra på gamla foton från våra glansdagar
peka, le och sucka Det var tider det
och minnas dom stunder när vi var som mest
girigt generösa och omtänksamt egoistiska
och vi ska hoppa i din gamla ikeasäng från 97
och inte låtsas om att det var 20 år sen vi gjorde det sist
och skratta tills vi inte orkar mer
och vi ska bara glömma alla dom gångerna
vi grät oss till sömns
och hur mycket vin eller konjak vi än dricker
ska vi aldrig minnas hur mycket vi hatar det gråa
och när jag kommer hemragglandes frampå morgonkvisten
ska Stockholms finaste ligga i sin halva av våran säng
och ingenting ska någonsin vara grått igen (utom våra frisyrer förstås)

jag drömmer alltid i färg

en plats långt borta
att kalla hem
som får en att
känna varma vågor runt hjärtat
som varm choklad en vinterafton
med gräddskum på
som att äntligen få träffa
den andra sidan av sitt jag
som att bli
den man faktiskt också är
som att komma hem fast ändå inte
som att åka bort men komma hem
och att längta
och att sakna
medan det pågår
och trots att jag borde veta bättre
biter sorgen tag i mig
för en plats jag måste lämna
som är en del av den jag är